Publicerad av .

 

Sveriges ”gyllene generation” inom friidrotten har alla lagt skorna på hyllan men nu börjar en ny generation ta plats. Efter att ha slagit personligt rekord under olympiska spelen i Rio siktar Sofie skoog mot nya mål. Hon anser att så länge glädjen och nyfikenheten finns kvar i det man gör så kan man alltid bli bättre.

 

Vad var det som fick dig att börja med just höjdhopp?
-I min hemort Ekshärad är idrottandet stort och jag provade på många idrotter som liten. Det var allt från utförsåkning, längdskidor, simning och skytte till innebandy, fotboll och ishockey. Att jag just fastnade för friidrott var för att många av mina vänner var med i friidrottsklubben. Jag följde med dem första gången som 8-åring och fastnade väl på något vis efter det. Det är först på senare dagar som jag inriktat mig fullt på höjdhoppet. Enda tills jag fyllde 18 år så höll jag på med fler grenar men när jag var tvungen att välja blev det höjdhopp då det alltid varit grenen jag gillat allra mest.

Som tonåring såg Sofie upp till den så kallade ” gyllene generationen” med bland andra Stefan Holm, Kajsa Bergkvist, Christian Olsson, Carolina Klüft och Susanna Kallur. -Jag var i tonåren när de slog igenom och presterade som bäst, de visade att det var möjligt att bli bäst i världen och de gjorde det alla på olika sätt. Det har verkligen inspirerat mig.

 

”Jag har aldrig gett upp!”

 

Vad har gjort att du är där du står idag?
-Det handlar nog mycket om att jag är envis och har en enorm kärlek till sporten. Jag har aldrig gett upp. Trots att jag inte tillhörde toppen i min ålder som ung så gav jag inte upp utan fortsatte träna eftersom jag alltid oavsett resultat har tyckt att det är så himla roligt.

Vad är din drivkraft till att bli en bättre höjdhopperska? Nyfikenhet. Jag är väldigt nyfiken på hur högt jag kan hoppa och hur höga höjder jag har i min kropp.

Hur är dina träningar upplagda och hur har dem arbetats fram?
-Jag tränar ett pass om dagen, 6 dagar i veckan. De innehåller alltid 20-25 min uppvärmning följt av hopp och eller styrka. Sen kör jag alltid 20 min nedjogg, fotstyrka och stretch. Jag tränar hårdare nu än tidigare eftersom att jag är äldre och klarar högre belastning. Mitt träningsupplägg har växt fram genom åren i och med att man ser vad som fungerar bäst.

Vad har varit din största mentala utmaning?
-Jag bröt min lilltå i maj i 2016. I och med att de olympiska spelen i Rio väntade blev jag oerhört stressad och rädd att jag inte skulle komma i form och få delta tills dess. Som tur är lyckades jag med det och till hjälp har jag en mental coach som hjälper mig med sådan utmaningar och frågor.

Hur arbetar du efter en tävling för att utveckla ditt idrottande?
-Ibland filmar vi men oftast jobbar vi mycket utifrån känsla och flytet i hoppningen. Utveckling ser vi genom att jag jämför mig med vad jag presterat tidigare och vi kollar också på helheten, hur jämn jag varit. Exempelvis hur många tävlingar jag hoppat över 1.90, och inte bara när jag slagit personliga rekord.

Vad är dina tips till de som vill bli bättre på sin idrott?
-Man måste kunna njuta, ha kul och träna för att man vill. Våga tro på dig själv och så länge glädjen, målet eller nyfikenheten finns kvar så finns det alltid mer att plocka ut. Våga ta chansen när den ges.

Slutligen ställer vi alltid frågan, vilken idrottsprofil skulle du vilja läsa ett reportage om?
-Jag skulle tycka att det vore roligt att läsa ett reportage med en idrottsprofil från en mindre sport, ex brottning, mountainbike, skicross etc.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *