Publicerad av .

 

Vattenskidåkaren som växte upp i det lilla samhället Ödeshög men flyttade till Florida för att satsa allt för att bli bäst i världen. Michael har ägnat i stort sett hela sitt liv åt vattenskidsporten och har en fascinerande historia att berätta. Meriterna är allt för många för att skriva ned här men bland annat har han vunnit tre EM-guld, två VM-silver och fyra totala toursegrar på den amerikanska proffstouren. Vi fick äran att möta Michael och lyssna till hans livsberättelse.

 

Hur kommer det sig att du började med vattenskidåkning?
-Jag var sex år gammal första gången jag såg sporten. Det var under en familjesemester i Spanien och min mor har berättat att jag blev så otroligt fascinerad över sporten och verkligen ville testa på det men att hon sa att det fanns hajar i vattnet och att det inte var säkert där men att jag absolut skulle få testa under organiserade former hemma med vattenskidklubben i Motala.

Sagt o gjort, när vi kom hem så tog mamma kontakt med klubben och jag började. Klubben tog hand om mig väldigt bra. Jag kom in i klubbens ungdomsverksamhet och började så smått att vara med på olika mästerskap. Det ena ledde till det andra. Jag vann mitt första seniormästerskap som 17-åring. 1985 blev jag heltidsproffs i USA. Där vann jag sex av tio deltävlingar. Fram till 1999 tävlade jag framgångsrikt på touren samtidigt som jag drev min egen vattenskidskola. Under tiden i USA arbetade jag även för Corecraft Båtar och Connelly skis både som produktutvecklare, ambassadör och frontfigur.

2001 valde jag, min fru och mina två barn att flytta hem till Sverige igen. Jag visste egentligen inte vad jag skulle syssla med vilket resulterade i att jag blev kvar inom sporten. Jag började att jobba som sportchef i Danmark för att därefter bli kontaktad av det norska vattenskid- och wakeboardförbundet. 2003 började jag jobba där som sportchef. Där var jag bland annat med och byggde och kvalitetssäkrade två sjöar så att det går att anordna stora o bra tävlingar där. Fram till i år har jag haft en halvtid där och från och med 2009 har jag även arbetat 50% här i Sverige.

Hur stort är sporten i USA?
-USA är tveklöst den nation i världen där det åks mest vattenskidor. Tyvärr gick touren i konkurs säsongen 95-96. Under den tiden som jag var aktiv sände man vattenskidåkning på tevekanalen ESPN. Man kunde likna det vid att vara golfproffs i lite mindre skala.

Vad är det som gjort att du blev bäst?
-Jag skulle vilja säga att jag har ett riktigt pannben och är envis som bara den. Jag har ett inre driv att alltid vilja bli lite bättre. Jag ger aldrig upp oavsett om något känns omöjligt. Hur stor är chansen att en kille från Ödeshög ska bli en av världens absolut främsta liksom? Det var inte många som trodde på just det men jag gjorde det. Klart att jag funderat ibland om det är rimligt men jag har ändå alltid tänkt att det borde gå om jag verkligen vill och ger mig själv chansen.

 

Bild från SM-veckan i Borås 2017 där Michael Kjellander var tävlingsledare.

 

Var drömmen redan som liten att bli bäst i världen?
-Nja jag höll på med utförsåkning parallellt med vattenskidåkningen. Jag åkte en hel del stora tävlingar som alpinist i juniorålder o vann en hel del. Jag tävlade bland annat mot Ingemar Stenmarks bror Jan-Erik. Ingemar är absolut en av de främsta idrottsprofilerna jag skådat och han har alltid varit och är fortfarande en stor förebild för mig.

I och med de två intressena fick ett stort val att ta i tu med i samband med att jag slutade nian. Antingen börja skidgymnasiet i Järpen eller åka till Florida och träna över vinterhalvåret. Jag fick en deal att jag kunde få jobba som båtförare och allt i allo och i gengäld få träna hur mycket jag ville. Jag valde att ta den dealen så man kan väl säga att det var där när jag var 15-16 år som allvaret kring min satsning drog igång på riktigt. Fram till dess var det mer på lek.

Hur har stöttningen från familj och folk runt om kring sett ut?
-Jag skulle aldrig blivit vad jag blivit utan mina föräldrar Helle och Rutger. De stöttade fullt ut både mig o mina syskon Rickard o Helena. De hade till och med två boende pågrund utav oss. Både nere i Ödeshög och uppe i Östersund. Man skulle kunna säga att det var en form av proffssatsning av våra föräldrar. Vi bodde liksom halva året på vardera ställe. Vi gick halva skolåret på ena stället o sen andra halvan på det andra stället. Skolan blev ju såklart lite lidande men mycket idrott blev det i alla fall, skrattar Michael.

Vad skulle du vilja säga till föräldrar som har barn som idrottar idag?
-Det som är viktigt är att det är roligt och att det får vara lek. Jag tror även att det är viktigt att vara allmän i sitt idrottsutövandet och inte specialisera sig för tidigt. Låt barnen testa på många olika idrotter när de är små. Att vara allmänbildad idrottsligt utveckla din koordination, känsla och kroppskontroll. Det är först upp i tonåren som man behöver ändra träningsupplägget lite och gå från lek till att fokusera lite mer på strukturen i träningen.

Om din åttaåring gör fler mål en min idag så säger det inget om hur duktiga de kommer att vara som fotbollsspelare när de är 23 år gamla. I den åldern handlar det mer om hur man förhåller sig till idrotten. Att man kan hålla fast vid leken och inte specialisera sig för tidigt.

Detsamma gäller egentligen alla barn och ungdomstränare. Idag är det många tränare som fokuserar allt för mycket på resultat istället teknik. Beröm en bra passning eller en fantastiskt sväng och titta på sådant i unga åldrar istället för att fokusera så mycket på slutresultatet. När barnen blir äldre så är det svårt att komma ifrån att det är slutresultatet som räknas men jag tycker att det är lite snett att man redan i så unga åldrar börjar att fokusera så mycket på resultat. Jobba istället med att titta på olika parametrar som kan leda till bra resultat i längden. Jag tror att det är viktigt att ha ett längre perspektiv i arbetet med barn och ungdomar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *