Publicerad av .

 

Uppsalatjejen Lina Sjöberg, född 1993, tog under SM-veckan i Borås sitt sjunde raka SM-guld i grenen DMT (Dubbel minitrampolin) och i samband med det fick hon den högsta poängen som delats ut i Europa . Hon bärgade även guld i synkron trampolin. Tidigare i våras blev Lina den första kvinnan att lyckas med en trippelvolt på just en dubbel minitrampolin. Nu satsar hon vidare mot nya mål och hoppas på att kunna ta medalj i World Games längre fram i sommar.

 
 
När började du med gymnastik och vad var det som fick dig att fastna för det?
-Jag har i princip tränat gymnastik hela mitt liv. Det hela började med att jag precis som många andra nyfikna barn klättrade runt i hela huset, upp för lådor, på soffkanter, i skåp, ute i träd och bland stenhögar m.m. En dag när jag satt och kollade på OS 1996 i manlig artistisk gymnastik. Jag satt som klistrad framför teven och när dem tävla i ringar så tyckte jag att det såg så otroligt roligt ut att jag sa till min mamma, – det där vill jag också göra!
Hon lät mig då börja i en barngymnastikgrupp. Jag tyckte det var jätteroligt och var ganska bra för min ålder så jag fick snart börja gå både med min egen grupp på barngympan och när den var slut fick jag stanna kvar när alla andra gick hem för att köra med dem som var lite äldre.
Under de första åren var ringar en stark favoritgren för mig även om jag mest bara hängde o flängde.
Några år senare fick jag börja träna i en riktig gymnastikgrupp (Artistisk gymnastik – AG) och jag var med på min första tävling år 2000 i Stockholm, knappa sju år gammal. Sen dess skulle man nog kunna säga att jag varit fast inom gymnastiken.
 
-Jag har även gått på fotboll ett antal år i grundskolan upp till högstadiet. Jag tyckte både att det var väldigt kul och jag var även en av de bästa i mitt lag. Men tyvärr råkade jag bryta loss min fotknöl på insidan av ena foten så det började göra väldigt ont att spela samt att vi slog ihop vårt lag med ett annat. Då valde jag att sluta med fotbollen och fokusera fullt på gymnastiken.
Det var först år 2011 som jag bytte till Trampolin och DMT. Fram till 2010 års slut körde jag på med Artistisk Gymnastik där jag också var med i landslaget mellan åren 2004-2010.
 
Varför började du satsa på gymnastik och hur gick det till?
-Jag vet inte riktigt varför jag valde att börja satsa på just gymnastiken. Jag tror det är för att jag alltid har gillat att pusha mig själv till att klara av svåra o läskiga saker. Känslan när man klarar något nytt och sådant som inte så många andra kan är superkul!
Det är helt klart känslan av att alltid kunna sträva mot att klara nya mål som driver mig. Nu för tiden drivs jag även av att jag vill vara en av dem som driver hela sporten framåt i utvecklingen.
-Att jag började på trampolin var egentligen bara en slump. Min syster tävlade i trampolin innan mig men slutade innan jag började. När jag valde att sluta på AGn på grund av att förbundet jobbat emot mig under flera år. Jag kvalade in till VM två år i rad utan att de lät mig åka. De lät istället folk som ej kvalat in få åka så testade jag mest trampolin på skoj för att ha något o göra.
Jag hade inte kunnat ana att jag fem månader senare skulle ta mitt första SM-guld i DMT.
Jag är otroligt glad att jag bytte från AGn som fick mig att må rätt så dåligt psykiskt under en lång tid. Nu är det roligt att träna igen!

 

 

Vilka är dina främsta styrkor och vad jobbar du extra mycket med?
-Det som varit min främsta styrka genom alla dessa år är nog att jag är en träningsmyra. Jag gillar att träna och hatar att fuska. Det har nog hjälpt mig rätt mycket att jag aldrig fuskat med styrka eller dylikt. Även om styrka kanske inte alltid är det roligaste så vet jag ju att jag behöver det och att det har hjälp mig att hålla mig hyfsat hel och skadefri under min karriär. Det jag har fått jobba mest med sen jag bytte från Artistisk gymnastik till trampolin och DMT är att behålla lugnet. Jag kan oftast köra de flesta olika volterna ganska lätt, men har haft problem med att ta det tillräckligt lugnt i duken (mellan övningarna) vilket gör att jag får det lite kämpigt att ta mig igenom hela serier. Men jag har kommit ganska långt i det arbetet med att försöka bli vän med redskapet så det går framåt.
Om det är något jag behöver träna och jobba extra med så är det tyvärr kondition, men det är ju bara så tråkigt o jobbigt, skrattar Lina.
En annan sak jag behöver öva på och jobba extra med är kombination med träning samtidigt som man ska klara av plugg och allt annat runt omkring.
 
Hur ser ditt träningsupplägg ut?
-Mitt träningsupplägg är som så att jag har fem träningar/vecka. Minst två av passen tränar jag trampolin och minst två tränar jag DMT. Det femte passet kan skifta mellan olika veckor, men denna termin blir det mer fokus på DMT eftersom jag ska tävla i det under World Games (kan liknas vid OS för icke-OS-sporter) i sommar.
Vi börjar varje träning med en uppvärmning på 20-30 min och kör sen ca 1,5 timme på redskap. Efter det kör vi styrka i ca 30-50 minuter för att sedan avsluta med stretch 10-20 minuter.
Nu under tävlingssäsong kör vi väldigt mycket serier och kombinationer, dvs det vi tävlar med. Under lågsäsong tränar vi mer in nya övningar för att ta in i serier och kombos till nästkommande termin.
 
Vad anser du vara det viktigaste för att lyckas som elitidrottare?
-Helt klart att ha viljan att träna och viljan att träna hårt. Man måste ha motivationen att träna även de dagar de är tungt, inte bara de dagar det går lätt. Jag anser att träningsvilja är enormt mycket viktigare än exempelvis talang. Många av de som är bra på något redan då dem börjar och som det går väldigt bra för redan som unga o nya brukar ofta ge upp så fort det börjar bli jobbigt t.ex. vid pubertet när kroppen ändras mycket och många går igenom stora förändringar personligt. Kollar man på någon som kanske inte alltid är lika bra men som alltid försöker att traggla sig framåt så stannar de ofta kvar längre i idrotten och är de som oftast kommer längst till slut. Inre drivkraft är väldigt viktigt även om stöd utifrån också är uppskattat så länge det inte ställs alltför höga och orimliga krav.
Det är klart det är skönt om man har lite talang men talang utan vilja blir inte så mycket i slutändan.
 
Vad har du för mål och hur arbetar du mot dem?
-Mina mål både mentalt och fysiskt just nu har ju blivit att bli bäst i världen. Jag ser det som fullt möjligt och det gör även andra runt omkring mig. Dessutom drivs jag av att utveckla sporten i sig mot nya höjder.
De rent specifika målen jag har detta år är att vara på pallen och helst vinna både World Games och VM.

I våras var du den första kvinnan att sätta en trippelvolt. Vad satsar du på att slå för rekord framöver?
-Som jag sa ovan. Jag ska försöka ta medalj på World Games. Det vore riktigt stort och jag har förmodligen bara en chans i livet på mig att göra det.
Övningsmässigt så vill jag mest utveckla min triffiskombo, så att jag nån gång kan lägga på en trippelvolt bak, efter trippelvolten (med halv skruv) upp. Det vore ascoolt men det är långt kvar dit. Att köra trippel bak av är inte så svårt egentligen men man måste få triffisen tillräckligt stabil och säker så man vet att man får ett bra läge inför trippeln av.
Annars vill jag väl jobba på att få in fler svåra kombos, dvs att jag vill börja lägga ihop fler av de övningar jag har kört till kombosar så att jag får hög svårighetsgrad på tävlingar.

 

 

Hur går elitsatsning ihop med vardagsliv? 
-Det är lite kämpigt men det går skulle jag säga.
Med tanke på att jag tränar så pass mycket som jag ändå gör, samt har tävlingar lite nu och då och dessutom studerar heltid så finns det ju ingen tid för ett jobb direkt. Och nu när man bor själv så är det ju tur att man har hunnit spara ihop en del pengar genom åren för jag lever bara på studiebidrag och sparade pengar. Det finns ju tyvärr inga pengar inom svensk trampolin/gymnastik. När jag kom trea på VM fick jag 2000 kr i prispengar och det är väl i stort sett det jag fått. När jag vann EM fick jag inget för det. Med dessa förutsättningar är det tur att man har stöttande föräldrar. Det är dem som är mina största och enda sponsorer och de hjälper till med betalning för mina tävlingar och en del annat.
Som tur är så är jag en av Riksidrottsförbundet och Svenska Spels elitidrottsstipendiater 2016-17 så där har jag fått in lite pengar i höst och vår vilket jag är otroligt tacksam för.

-Jag har som ni kanske förstått min träning som prio ett i mitt liv. Det är nu jag har chansen att träna, tävla och nå mina mål så då vill jag passa på.
Plugget kommer i andra hand och det är väldigt tufft att hinna med heltidsstudier. Jag studerar juridik men har just denna termin uppehåll från det och har under våren läst en kurs i spanska på halvfart för att få vila min hjärna. Jag har ingen aning om hur jag har klarat mina 5 terminer på juristprogrammet för jag känner verkligen att jag inte alls hinner plugga så mycket som jag skulle vilja/behöva men på något sätt har jag klarat alla tentor och uppgifter så det går uppenbarligen.
Vänner, familj och vila med mer får det bli lite som det blir med. Det är klart att jag önskar att jag hade umgåtts lite mer med folk på fritiden och haft tid att åka iväg på resor och äventyr men de är lite svårt faktiskt. Så det är tur att träningen är rolig i alla fall!
   
Vad skulle du ge för tips till någon som drömmer om att bli bäst på sin idrott?
-Som jag sa tidigare är träningsvilja, inre driv och motivation bland det viktigaste för att lyckas. Vill man verkligen lyckas med något så gör man oftast det. Sätt gärna lite kortsiktiga delmål på vägen mot dina stora mål. Se bara till att de är realistiska så du vet att du kommer klara av det, eller åtminstone vara snubblande nära. Jag har inget egentligt mål om att komma med till OS (det är bara 16 st som får tävla i trampolin på OS), men jag vill bli bland topp 8 på VM någon gång. Och är man topp 8 på VM året innan OS så får man en OS-plats. Så någonstans inom mig skulle jag nog gärna försöka ta mig till OS 2020. Lyckas jag inte med det så gör det inget.
Jag tror även att det är viktigt att man vågar misslyckas. Våga satsa på att göra några detaljer asbra istället för att ta dig igenom hela grejen halvdant.
Inom trampolin kan man t.ex. bestämma sig för att på en tävling, våga satsa på att hoppa högre än nånsin (bedömning på höjd, vandring, stil och svårighet) och strunta i om det inte blir assnyggt.

Om jag jobbar på att få till en bra höjd nu så kan jag jobba på de andra sen. Jag lever med filosofin att både jag själv och publiken ser mig som en bättre hoppare om jag t.ex. kör sju övningar jättebra och högt och sen råkar flyga av trampolinen än om jag håller igen och kör lite halvlågt o småfult men tio övningar. Även om man kanske får bättre poäng just den tävlingen på tio fula övningar än sju snygga så är det bättre i längden att våga jobba på att finslipa saker och ting, ett steg i taket.
Om man spelar fotboll kan det liknas vid att ha som mål att våga satsa på att skjuta de där skotten mot mål med fel fot även om man känner sig tryggare med att skjuta med rätt fot. Kommer motståndaren emot dig är det inte alltid man hinner använda rätt fot. Eller att man vågar testa att faktiskt använda den där nya dribblingen som man kört på träning men är osäker på om den verkligen funkar på riktigt. Även om det inte går första gången så kommer det gå så småningom.
-Det blev en lång utläggning men sammanfattat kan man väl säga att jag tror att man måste ha ett inre driv och ha egna mål att jobba mot för att bli riktigt bra. Det är även viktigt att man vågar göra fel. Vågar man aldrig testa något nytt eller något lite tyngre/svårare så kommer man ju aldrig ur sin comfortzone. Självklart är det svårt/tungt/läskigt i början men känslan när man väl klarar av det slår den oron tusen gånger om!
 
 

 

 

Foto: Per Lindström & LSM Sport.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *