Publicerad av .

 

Två EM-brons har hon lyckats bärga så här långt i karriären. Fredrika Petersson är 24 år gammal och har alltid älskat att brottas. Hennes mål är alltid att stå på pallen och njuta av allt det hårda jobb som tagit henne dit.
Det senaste bronset vann hon så sent som nu i maj under EM i Serbien i 48-kg klassen men det är många års hårt arbete som ligger till grund för de framgångar som hon nu skördar.

 

-Att det blev just brottning av allt man kan välja på är egentligen inte så konstigt då många i min släkt varit aktiva i brottning.
Jag var inte alls gammal när jag följde med min pappa på träningar. Jag kröp runt där på mattan och var helnöjd. Brottningslokalen var nästan som ett andra hem för mig när jag växte upp. När jag fyllde sex år tyckte min pappa att det var dags för mig och min bror att gå på vår första riktiga brottningsträning. Jag tror nog att han var ganska trött på våra brottningsmatcher hemma i köket på köksmattan. Sen dess har det bara varit brottning för min del. Alla mina kompisar provade på massor med andra sporter men jag var aldrig intresserad att prova något annat än brottning. Jag tror att gemenskapen och alla roliga tävlingar med klubbkompisarna höll mig kvar i brottningen. Jag har också alltid varit och är fortfarande en tävlingsmänniska vilket har gjort att brottningen passar mig bra. Det är alltid upp till mig själv eftersom jag inte kan luta sig tillbaka på att någon annan fixar saker åt mig när jag inte presterar.

-När jag var tolv år gammal flyttade min nuvarande tränare Fariborz Besarati ner till Klippan där jag är uppväxt för att arbeta som tränare på brottningsgymnasiet. Jag började hänga med på deras träningar ibland så när det så var dags för mig att börja gymnasiet va det en självklarhet att jag skulle gå brottningsgymnasiet. Vi var ett par duktiga tjejer under de tre åren jag gick på gymnasiet vilket jag tror var en bidragande orsak till att jag utvecklades så mycket under den perioden. Det blev tävling av allt vi gjorde eftersom ingen ville va sämre än någon annan. Under den tiden var jag på en del ungdoms och juniormästerskap men lyckades aldrig ta någon medalj vilket försämrade min motivation till att fortsätta. Det var all stöttning jag hade runt omkring mig som gjorde att jag fortsatte kämpa.

Det var egentligen 2012 först efter gymnasiet som allting började ta fart. Det var då jag verkligen var tvungen att välja om jag skulle satsa på brottningen eller på studier. Det var egentligen aldrig någon tvekan om vad jag skulle välja men de krävdes en del pusslande för att få ihop det ekonomiskt. Jag hade redan tre år tidigare flyttat hemifrån  när jag började gymnasiet så jag stannade kvar i Klippan tillsammans med min pojkvän som även han höll på med brottning under den tiden. Det blev positivt både genom att vi båda höll på med samma sak men också att vi kunde dela på hyra och många andra utgifter. Jag fortsatte träna under Fariborz efter gymnasiet och gör det än idag. Han har alltid varit en viktig del i min satsning. Man skulle kunna säga att från och med 2012 så har jag satsat 100% på brottningen.

 

 

-Mina främsta styrkor inom brottningen är min teknik och envishet samt att jag hela tiden vill utvecklas och bli lite bättre även fast jag vet att det tar tid. Jag har turen att ha en tränare som är väldigt duktig på brottningstekniken vilket är en viktig del i brottningen.Jag jobbar extra mycket på min styrka och den mentala biten. Det är otroligt viktigt att kunna fokusera rätt och hantera nervositet och press under tävling. Det är en sak att träna och en helt annan sak när man sen ska tävla. Träningsupplägget ser lite olika ut beroende på vilken fas jag befinner mig i men en normal vecka tränar jag 8-10 pass där 3-4 pass innehåller brottning och de andra passen innehåller mer kondition och styrka.

-Det jag anser är viktigast för att lyckas som elitidrottare är att man känner glädje i det man gör. Det måste vara roligt för att orka lägga ner det som krävs för en satsning. Sen måste man hela tiden utmana sig själv till att bli bättre även fast det kan kännas tungt och jobbigt ibland för det lovar jag att det gör. Jag skulle ljuga om jag säger att det alltid är kul att träna.

-Mitt stora mål är OS 2020. Ett delmål blir att kvala in dit vid VM 2019.
I brottningen handlar det mycket om vem som är starkast mentalt och vem som klarar av att hantera situationen bäst. Jag försöker att tävla mycket och gå många matcher för att skaffa mig erfarenhet. Jag åker även på träningsläger för att träna med mina motståndare och för att lära mig av andra. Tillsammans med min tränare använder jag mig även av videoanalys för att jag ska kunna utveckla teknik och annat.

-För att få ihop en elitsatsning med vardagslivet så gäller det att planera. Jag brukar alltid planera träningen i första hand. Jag jobbar lite vid sidan om träningen på en förskola när de passar mig vilket jag tycker är skönt och tror är bra för att kunna släppa brottningen lite och fokusera på något annat en stund.

-Något som är speciellt med brottningen är att i stort sett vad som helst kan hända. Det är aldrig slut för ens domaren blåser av. Man kan känna sig hur säker som helst i en match men man måste ändå vara vaken till 110% för att inte riskera att exempelvis fastna i något grepp eller liknande. Tappar man fokus kan det vara över på nolltid.
Att brottningen också är så allsidig tycker jag är positivt. Det spelar inget roll vad man tränar, man kan alltid ha nytta av det i brottningen. Det som driver mig till att hålla på är så många saker men att lyckas stå där på pallen och känna att man gjort sitt bästa är en känsla som är värd allt slit.

-För att lyckas i sin sport anser jag att det viktigaste är att ha kul. Man måste ha kul för att orka motivera sig. Det är viktigt att ha stora och små mål och verkligen veta varför man gör det man gör.För att nå hela vägen är det viktigt att inte ge upp utan att orka fortsätta när det är som tyngst. Framför allt, lyssna på din kropp. Det är den viktigaste delen för att lyckas. Det är ingen annan som känner hur ont eller sliten du är mer än du själv. Själv brukar jag ofta tänka att jag ska träna lite bättre och lite smartare än mina motståndare.

 

 

Foto: Jan Emanuelsson, JE-photo.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *