Publicerad av .

 

Ända sedan barnsben har Elin älskat att spring och beskriver idag löpning som något av det bästa man kan ägna sig åt. Hon beskriver sig själv som envis och en person som är duktig på att se saker positivt. Under inomhus-SM 2017 tog hon ett efterlängtat guld efter att ha kommit tvåa och trea de två föregående åren. Idag arbetar Elin heltid samtidigt som hon går fullt in för att nå toppen inom sprinteliten och arbetar varje dag tillsammans med sin tränare för att nå nya mål.

 

Elin har funnits med i toppen i sprintsverige under en lång tid men det är under de senaste åren som det äntligen har lossnat ordentligt efter att hon blivit kvitt alla skadeproblem.

Hur kommer det säg att du började med löpning? Har det alltid varit friidrott eller har du varit aktiv inom andra sporter också?
-Jag har alltid tyckt om att röra på mig och alltid gillat det här med att springa. När jag var liten kunde jag springa fram och tillbaka på gräsmattan så fort jag kunde om och om igen. Det har alltid varit det här med att springa kort och fort som lockat mig. Att ge allt man har under en kort stund och så är det än! Det är så grymt kul att verkligen få trycka på. När det gäller distanslöpning är det snarare att man får dra med mig ut. Mamma och pappa märkte ganska snabbt att jag tyckte om att springa så de anmälde mig till en friidrottsgrupp och på den vägen var det. Fram till mitten av högstadiet tränade jag även dans, framförallt disco och streetdance men valde sen att endast fortsätta med friidrotten. Även om jag gillade dansen så var friidrotten ett självklart val. Jag tyckte att det var roligare och var nog även lite bättre på det än på dansen. -Jag tror att jag fått ganska så stor nytta av dansen som friidrottare, framförallt koordinationen och kroppskontrollen. Under hösten 2016 kom dansen tillbaka en sväng när vår träningsgrupp bestämde oss för att testa på balett några gånger. Jag tränade även fotboll under en väldigt kort tid. Jag märkte dock ganska snabbt att jag var bra mycket bättre på att kuta runt på planen utan bollen. Under min korta period som fotbollsspelare insåg jag även att individuella idrotter lockade mer än lagidrotter. Men trots att jag håller på med en individuell idrott så är träningsgruppen extremt viktig för mig. Jag vill alltid träna med någon och tycker att sammanhållningen, peppningarna och skratten är väldigt viktiga på träningen!

 
 

 

När och varför började du satsa på friidrott och hur gick det till? 
-När jag gick på högstadiet bestämde jag mig för att lägga dansskorna på hyllan och endast fortsätta med friidrott. Det var nog där i början på högstadiet som jag även bestämde mig för att inrikta mig mer mot sprint. Jag minns anledningen till det valet än idag. Det var en tävling i Göteborg och det gick verkligen inte bra då. Jag minns att jag inte brydde mig så jättemycket om hur det gick i de andra grenarna, men var så besviken över att det gick så dåligt på 200 meter. Där och då bestämde jag mig för att börja träna med en tränare och grupp som var mer inriktad på sprint. Jag tränade under en längre tid både sprint och kort häck, men fick problem med en ljumske i början 2011. Under 2011-2014 hade jag en hel del skadebekymmer med den ljumsken. Under hösten 2014 började jag träna med min nuvarande tränare, Nils Holmdahl, och vi bestämde då att satsa på sprint.

Vilka är dina främsta styrkor och vad jobbar du extra mycket med?
-En av mina främsta styrkor är att jag älskar att träna. Det gör att det är så mycket lättare att gå till träningen, även de dagar då man är trött. När jag vill något och bestämmer mig för att göra det så ger jag alltid 110 %. Det brukar vara allt eller inget. Sen är jag nog ganska bra på att se saker positivt. När det kommer till löpningen anser jag själv att min styrka är när jag kommer upp i löpning, när accelerationen övergår till löpning, men jag jobbar extra mycket med att kunna hålla uppe maxfarten under en längre tid. Som person jobbar jag på att göra en sak i taget och slappna av lite mer. Jag har inte världens bästa tålamod och är ganska rastlös. Jag vill helst att det ska hända saker hela tiden, helst flera saker på en och samma gång. Men det är nog även därför som sprintlöpning passar mig så bra, det går fort så man behöver inte fokusera på det man gör allt för länge säger Elin och skrattar.

 

”Känslan när man får till ett lopp är verkligen helt obeskrivlig. ”

 

Varför håller man på med löpning?
-För att det är så kul! Det här med att springa fort är verkligen så roligt! Charmen med sprintlöpning är att under en kort stund fokusera på att ge sitt allt samtidigt som man ska slappna av när man gör det. Känslan när man får till ett lopp är verkligen helt obeskrivlig.
 
Vad har du för mål och hur arbetar du mot dem? Mentalt, tekniskt, fysiskt?
-Jag vill se hur bra jag kan bli. Målen för att komma dit sätter jag och min tränare upp tillsammans. Vi sätter upp nya mål inför varje säsong och går igenom de bitarna som är extra viktiga för att nå dem när vi påbörjar en ny säsong. Både jag och min tränare gillar utmaningar så det är alltid kul att börja jobba mot nya mål. För mig är glädjen och variationen i träningen två viktiga nycklar. Jag tycker om att utmana mig själv och så länge som jag tycker att det är roligt kan jag pusha mig själv ganska långt. Jag måste även veta vad jag vill och varför jag gör det. Även om jag i grund och botten tycker att det är extremt kul att träna så är man inte alltid jättesugen på att åka till träningen. Vissa pass är så jobbiga att man under passet funderar på varför man gör det frivilligt. Då gäller det att påminna sig om varför man gör det. Jag är dock inte riktigt den personen som sitter och funderar och analyserar en massa, det har jag en tränare som är mycket bättre på. Jag kör mest på. I det avseendet så kompletterar jag och min tränare varandra ganska bra. Ett sätt för mig att arbeta mot mål är att ta fram känslan jag får när jag når ett mål och energin man får av det och de drömmar och nya mål som man sätter upp då. När jag tränar nu brukar jag påminna mig om den stunden när jag insåg att jag vann ISM-guldet i vintras och det är även det jag försöker ta fram när jag inte når det jag siktat på för att börja jobba på nytt.
-Till sommaren har vi tänkt att satsa mer på 200 meter så i nuläget ligger utmaningen i att förbättra sprintuthålligheten. Därför jobbar vi mycket med att vänja kroppen och huvudet på att springa mer.

 

”Jag mår så mycket bättre när jag har saker att göra.”

 

Hur går elitsatsning ihop med vardagsliv? 
-Det är lite av ett pussel helt klart, speciellt när man jobbar heltid som jag gör för tillfället. Det kräver att man är helt närvarande på träningen samtidigt som man måste kunna släppa den när man är utanför. Det är även viktigt att ha lite disciplin och till viss del kunna planera sin vardag så att allt hinns med. Men det går bra, jag mår så mycket bättre när jag har saker att göra. Det svåraste är egentligen att hinna med allt man vill göra. Som elitidrottare måste man välja träningen framför många andra saker och det är därför som träningsglädjen är så viktig.
 
Har du några tips till andra som drömmer om att nå långt med deras idrottssatsningar?
Jag har nämnt det många gånger nu men se till att ha kul och våga alltid. Satsa för att du vill och för att du tycker att det är roligt och våga utmana dig. För att bli bra på något krävs det att man lägger ner en hel del av sin tid och så länge det är roligt är det helt klart värt det. Tro även på det du gör och se till att njuta längs vägen.

Hur gör man för att bli snabb egentligen?
Hur man blir snabb? Jadu, det var en svår fråga. Jag gör det som står på programmet och sen står min tränare för alla knepen skrattar Elin.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *