Publicerad av .

 

Säsongen 15/16 blev Alexander utsedd till årets bästa spelare i svenska superligan. Under säsongerna 2012-2016 gjorde han 240 poäng på 99 matcher. Han har blivit utsedd till världens näst bästa innebandyspelare efter kedjekamraten Rasmus Enström. Alexander beskriver sig själv som en otrolig vinnarskalle som egentligen aldrig nöjer sig då glädjen till sporten och känslan att få vinna är värd allt.

 

Hur kommer det sig att du spelar innebandy?
-Som liten höll jag på med både fotboll, ishockey och innebandy. Det var först när jag var 14 år som jag var tvungen att välja bort något eftersom det var svårt att hinna med allt. Inom hockeyn var tränarna mer måna om att man bara skulle satsa på just hockeyn och lägga ner all energi på det. I innebandyn och fotbollen hade vi samma tränare vilket underlättade för oss spelare så att sporterna inte konkurrerade med varandra. Vårat innebandylag startade egentligen utifrån fotbollslaget då tränarna ville aktivera oss under vintersäsongen. Tränarna tyckte det viktigaste var att vi höll igång och inte vilken aktivitet vi höll på med. Jag valde att satsa på innebandyn främst för att jag tyckte att det var roligast och även för att det var sporten jag var bäst på. Jag gick dock tillbaka till hockeyn en säsong när jag var 15 år men saknade innebandyn så mycket att jag gick tillbaka redan säsongen därpå. Både själva sporten men även laget som vi hade kring innebandyn gjorde det så fruktansvärt kul.

Varför blev det just du som lyckades bli så bra?
-Framför allt handlar det nog om att jag alltid har älskat att träna. De flesta kanske inte är speciellt taggade på försäsongsträning och annan mer fysiskt inriktad träning men jag gillar verkligen all sorts träning. En annan viktig egenskap som jag besitter är vinnarinstinkten. De flesta som träffar mig säger att jag är den sämsta förloraren de mött och det kan nog stämma. Jag utmanade storebrorsan i nästan vad som helst bara för att få vinna. Även när jag gör något som jag inte har någon som helst talang för så går jag alltid in för att vinna. När jag var yngre gick jag ut o sprang efter att vi förlorat någon match ibland eftersom att jag förstod att jag var tvungen att träna mer om jag skulle slippa förlora. Om man ska lyckas så tror jag att det är enormt viktigt att man verkligen tycker att det man gör är roligt. Jag älskar innebandy och tycker det är så otroligt roligt vilket såklart bidrar till att jag blir bättre hela tiden. Dessa tre komponenter är nog starka faktorer till att jag är där jag är idag.

 

 

Alexander har alltid varit framstående i de lag han representerat men har självklart stött på många motgångar under åren. Motgångarna hade kunnat förstöra den karriär som låg framför men har enligt honom själv istället gjort honom starkare och ännu bättre.

-Jag var med på uttagningarna till juniorlandslaget både med årskullen över mig och min egna. Båda gångerna så hamnade jag utanför den slutgiltiga truppen. Jag ville verkligen komma med men förstod att jag helt enkelt inte var tillräckligt bra vilket fick mig att inse att jag var tvungen att träna ännu mer. Så enkelt är det att tränar man på något så blir man bättre på det. På något sätt så blev petningarna en trigger för mig vilket gjorde att jag knöt näven ännu hårdare för att lyckas.

 

”En uppmuntran till människor som jobbar mot sina mål och drömmar kan ju vara att ingen resa kommer att vara konstant spikrak.”

 

-En annan motgång som stärkt mig var precis när jag kom hit till Falun. Trots att jag gjort en riktigt bra säsong med IBF Västerås så fick jag ingen speltid i min nya klubb IBF Falun. Jag kämpade och tränade men fick inte chansen. Jag började fundera på om det var värt all tid jag lade ner eller om jag kanske skulle flytta hem till Västerås och tryggheten igen. Som tur är så valde jag att stanna kvar och kämpa ännu hårdare. Jag ville visa dem runt omkring mig att det går att ta sig igenom motgångarna. Det blir som en drivkraft när jag blir tvungen att överbevisa andra att jag visst kan.
-En uppmuntran till människor som jobbar mot sina mål och drömmar kan ju vara att ingen resa kommer att vara konstant spikrak.

Vad är det som driver dig att satsa så mycket på innebandyn?
-Det är inte svårare än att jag älskar sporten. Innebandy handlar ju inte om pengar eller något sådant eftersom du max har en ”vanlig” jobblön som innebandyspelare. Det handlar om kärleken och glädjen till sporten och att få vinna. Hela grejen med lagsport är så fantastisk även om man nog inte reflekterar över det så mycket. Att få vara en del av ett lag och att ha en tydlig mötesplats där man får vara med sina vänner är fantastiskt. Att dela framgång och motgång tillsammans skapar en speciell sammanhållning som är svår att få någon annanstans än inom lagsporter. En annan grej som driver mig är att jag aldrig blir helt nöjd oavsett vad jag vinner. Det kommer alltid gå att göra bättre ifrån sig eller vinna någonting mer.

Sätter du upp mål som du jobbar mot eller hur gör du för att ständigt utvecklas?
-Jag har absolut mål som jag jobbar mot. Jag vill som sagt alltid vinna allt jag tar mig för. Som poängspelare är att vinna skytteligan och poängligan alltid ett mål. Jag satsar alltid mot det högsta målet. Varje säsong siktar jag såklart på att bli utsedd till årets spelare och världens bästa spelare, sen är det såklart svårt att lyckas med det. Men jag siktar som sagt alltid mot de allra högsta målen. Nu efter att vi förlorade VM-finalen mot Finland så blir ju det en enorm drivkraft att aldrig behöva vara med om den upplevelsen igen. Även om man redan har vunnit ett VM eller SM-guld så vill jag alltid göra det igen. Känslan att vinna går aldrig att få nog utav.

-Jag ställer höga krav på mig själv inför varje match. Jag brukar sätta som mål att jag ska göra minst två mål per match under säsongen. Om jag lyckas med det så vet jag att jag bidrar till att lagets chanser ökar att vinna många matcher. Jag vet också att mina lagkamrater förväntar sig att jag ska producera. Jag jobbar nog egentligen inte mot mina mål genom att göra något speciellt utan jag fokuserar på att göra det jag vet att jag kan. Går jag in för mycket mentalt så rör det bara till det för mig. Det är ju väldigt individuellt på vilket sätt man jobbar mot sina mål.

 

 

”Den dagen man får allt att klicka kommer det kännas som att man är i Narnia”.

 

Vad är det som krävs för att man ska nå sina drömmar om en elitidrottskarriär tror du?
-Jag jobbar som innebandyinstruktör på Hagströmska gymnasiet och där pratar vi mycket om vikten att vara närvarande på träningarna. Jag tror att det är superviktigt att man gör träningsmomenten till 100% och att man håller fokus under hela träningarna. Jag tycker det är stor skillnad idag mot hur det var när jag var yngre gällande inställningen till träningarna. Vissa är ju nöjda bara man är med på träningen. Självklart är det vissa träningar som det inte vill sig på. T.ex om klubbtekniken inte funkar en träning så får man ge 100% i löpningarna i alla fall. Den dagen man får allt att klicka kommer det kännas som att man är i Narnia.

-Det finns många som har en otroligt mycket talang men som inte har med sig huvudet. Ofta tänker dessa för mycket på sig själv och för lite på laget. Håller du på med en lagsport så handlar det såklart om mer än bara dig själv. Det är väldigt viktigt att man vågar tro på sig själv oavsett vad omgivningen säger. Börjar man påverkas av vad media, föräldrar eller motståndare säger så kommer det bli svårt tror jag. Även om media skriver att jag är kass så måste jag hela tiden tänka att jag är bäst. Mycket av min framgång ligger i att jag verkligen tror på mig själv och det jag gör en också som jag tidigare sagt att jag tycker att det är så otroligt kul det jag håller på med.

-De flesta uttagningarna sker när ungdomarna är i åldern kring puberteten vilket ofta ger en för vissa ganska orättvis gallring. Jag tror att vi missar många talanger i vårt land för att vi gallrar så tidigt. I tonåren och puberteten så utvecklas ju alla olika fort både fysiskt men också psykiskt. Är man tidig i utvecklingen är chansen större att du blir uttagen i toppningar m.m vilket ger dig självförtroende och du får en ganska förspänd väg att vandra. Blir du däremot petad som femtonåring för att du anses för klen eller omogen så finns risken att man lägger ner med idrotten. Hade man börjat med uttagningar två eller tre år senare när de flesta ungdomar har utvecklats något så när lika mycket så skulle det bli en mer trovärdig och rättvis uttagning som skulle leda till att vi får fram fler talanger.

-Någon som är bäst när den är femton behöver inte vara bäst när den är sjutton. Så enligt mig så skulle ju det bästa scenariot vara att man slutade toppa lagen så tidigt som man ofta gör idag. Dock ska jag vara ärlig och säga att när jag själv var i den åldern så ville jag absolut att laget skulle toppas för att vi skulle få vinna så mycket som möjligt. Så det är absolut en svår fråga men det viktigaste i den där åldern är att man fortsätter kriga och träna även om man blir petad eller inte kommer med i bästa laget. Glädjen måste alltid få finnas med.

 

 

Hur får man ihop en elitsatsning med vardagsliv, familjeliv och arbete?
-För egen del har jag en väldigt förstående flickvän som underlättar väldigt mycket för mig. Vi har en liten grabb på tre månader hemma som kräver en del arbete men jag har förmånen att ha ett jobb vid sidan av innebandyn där jag jobbar två timmar om dagen ungefär. Det gör att jag får mycket tid hemma med familjen vilket i sig leder till bra förutsättningar att prestera på innebandyplanen sen. Som jag sa tidigare så är det ju inga stora pengar inblandade i denna sport vilket göra att många måste jobba vid sidan av. Det tar såklart både energi och tid vilket påverkar ditt eget välmående men också din prestation.

-När man är yngre så kunde jag nog känna mig lite begränsad ibland. Dock har jag ju alltid att älskat att träna. Jag valde ju att satsa på innebandyn och gör man det så får man vara beredd att det tar tid från annat. Jag tränade ju även om det inte var träning med laget. Vi körde mycket streethockey när jag var yngre. Det allra viktigaste som du måste fråga dig själv innan du satsar är om du tycker det är så pass roligt att det är värt det. Lyssna på dig själv och försök att inte påverkas av påtryckningar från föräldrar, tränare eller andra runt omkring. Ska man lyckas så kommer man vara tvungen att göra uppoffringar och det kommer alltid komma motgångar. Har man inte glädjen till det man håller på med då så kommer det inte att gå.

 

 

 

Foto:
Landslaget – Per Wiklund
Porträtt – Exel

En Kommentar till “Alexander Galante Carlström”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *