Publicerad av .

 

Som elvaåring kom Muhammed till Sverige efter en otrolig resa. Han har levt i sex olika länder under minst 1 år i vart och ett av dem innan han och familjen tillslut hamnade här i Sverige. Idag arbetar Mohammed som elitdomare samtidigt som han är officer inom försvarsmakten.

Hur kom det sig att du ville bli domare?
-Jag har alltid spelat fotboll själv. När jag kom hit till Sverige så var fotbollen ett väldigt bra redskap för mig att komma in i samhället snabbare. Min storebror hade börjat döma några år innan mig så när jag var 12-13 år så drog han med mig då han tyckte att även jag skulle börja döma. Jag tänkte att det var ett bra sätt att tjäna lite extrapengar på så jag hakade på. Enda fram tills jag var 20 år så dömde och spelade jag parallellt. Som bäst spelade jag i tipselit som junior och i div.3 som senior. Men där någonstans vid 20 års åldern förstod jag att jag var tvungen att välja det ena eller det andra. Jag är nämligen en sån person att om jag gör något så gör jag det till 100 procent. Jag valde som ni kanske förstår nu idag att satsa på domarkarriären. Jag kände att jag passade in på den platsen. Det passar mig att leda matcher eftersom jag är en ledartyp och är duktig på att läsa människor. När man känner att man passar in någonstans så blir allting mycket roligare. Mitt mål var då och är även nu att ta mig så långt som möjligt.

Vad är din drivkraft och hur gör du för att utvecklas?
Jag vill hela tiden bli bättre på det jag gör och ta nästa steg. Jag sätter upp korta och långsiktiga mål. Om de känns för avlägsna eller enkla så reviderar jag eller bygger på. När man lyckats uppnå ett mål så sätter man ju ett högre mål. När jag hade etablerat mig i superettan så var det ju självklart att jag ville ta steget upp i allsvenskan. Nu har jag etablerat mig i allsvenskan så då vill man ta nästan kliv. Så flyter det på konstant. Ibland får man backa och revidera sin mål som jag sa för att kunna nå dem.

 

 

Frågan kring hur domarna i Sverige behandlas är ofta på tapeten idag. SVT har gjort många reportage med unga domare runt om i landet som blivit utsatta av tränare, spelare och föräldrar. Resultatet av alla påhopp och trakasserier blir att vi snart inte har någon som vill döma matcherna som ska spelas. Något måste göras för att unga domare ska vilja stanna kvar och känna glädje och mening med det de gör.

Hur anser du att domare behandlas i Sverige om du tänker på aspekterna, föräldrar, ledare, klackar och spelare?
-Om man börjar från lägsta nivå så behöver det bli mycket bättre. Man får höra om alldeles för mycket skit som händer och sägs. Många av domarna är ju bara barn. Precis som jag är det många som testar på att vara domare i 12-13 års åldern. Jag upplever det som att det är föräldrar mer än ledare. Ledarna har blivit bättre på att bete sig genom att föreningarna blivit tvungna att prata om det. Egentligen så upplever jag det inte som ett så stort problem men varje fall är ett fall för mycket. Jag har själv upplevt det och det är för dåligt att det ens kan hända.
När det gäller föräldrar är det lite svårare att motarbeta. De måste själva ta ansvaret som vuxna och inse att det inte är okej att bete sig så mot barn. Ett sätt är att föreningarna själva tar tag i det och visar att det är oacceptabelt att föräldrarna beter sig på det viset. Man skulle kunna prata mer om det och utbilda varandra i hur man ska bete sig runtomkring ett idrottsarrangemang. Föreningen måste ta ett större ansvar mot just sånt här helt enkelt.

-På högre nivå har vi inte alls samma problem. Det är mycket otrevligt och fult som skriks på en fotbollsarena men om jag ska vara ärlig så hör jag inte vad de skriker eller säger. Om det kan hållas kvar på arenan så tycker jag inte att det är ett så stort problem. Fotboll skapar känslor och det kan eller ska vi inte ta bort. Men det är som sagt väldigt viktigt att de känslorna inte hänger med ut från arenan och bidrar till attacker och hotelser. Oavsett så kan det alltid bli bättre.
-Om jag kollar på hur det ser ut med relationen till spelarna som jag hör betydligt bättre vad de säger så tycker jag att det är bra respekt där. Vi alla har olika roller på planen och det vore konstigt om de inte skäller och skriker på varandra och mig. Vi är ju alla tävlingsmänniskor och har känslor. Jag tycker att det är en bra miljö här i Sverige. I och med att man träffar domare och samma spelare flera gånger under säsongen så lär man känna varandra och skapa relationer. Det är väldigt viktigt för oss domare att skapa dessa relationer med spelarna för att kunna göra bättre bedömningar och hålla dialoger med dem. Det är såklart extremt viktigt att man har en professionell relation och håller distans för att kunna döma rättvist.

 

 

Idag blir det allt vanligare med tekniska hjälpmedel för att kunna göra ännu bättre bedömningar.

Vad anser du om alla nymodigheter som kommit?
-Samhället utvecklas ständigt så varför ska inte fotbollen utvecklas? Jag tycker att det är jättebra att vi får nya hjälpmedel. Det finns ju inte en enda domare som vill göra fel. Allt som gör att vi tar fler korrekta beslut tycker jag är positivt. Sprayen, målkameror och extra ögon genom fler domare t.ex. Fotbollen i stort och alla dess inblandade gynnas ju av att det blir färre tillfällen där felbeslut kan uppstå. Domarna, spelarna och supportrarna. Jag går alltid ut till en match med inställningen att inte göra några fel. Varför skulle det då vara negativt med hjälpmedel? Sen gör alla olika bedömningar och det finns alltid gråzoner. Det är ju alltid någon som måste ta det sista avgörande beslutet så om man t.ex. kollar på videogranskningar. Ska det vara någon slags Gud som tar de besluten eller? Om man sätter 10 domare som kollar på samma tveksamma situation så kommer det troligtvis finnas många olika åsikter och bedömningar. Det fungerar inte om en dator ska bestämma. Offside, frisparkar och sådant som man kan se på i efterhand kan jag inte se att man ska kunna bedöma på något annat sätt än med en domare som tar beslutet på plats. Det är ohållbart att hålla på och blåsa av matcher och vänta in bedömningar ovanifrån. Men som jag sa så tycker jag att sådan självklara grejer som går att säga rätt eller fel är jättebra om vi får hjälp med.

Ett sätt att få bukt med många av fotbollens problem skulle vara att få bättre förebilder som bidrar till hur kommande generationer formas. Att sluta med filmningarna, maskandet och attackerna mot domarna är bara några saker som skulle behöva förbättras avsevärt.

Tar spelarna i allsvenskan det ansvar man borde kunna ställa på dem som förebilder?
-Vi har fått nya direktiv inför säsongen 2016. Vi domare ska vara hårdare mot protester mot oss domare vilket är något som kan bli bättre. Jag tycker som sagt att spontana reaktioner är helt ok och försvarligt men när det blir för mycket måste vi få bort det. Regeln har alltid funnits men i år ska ska vi börja att tillämpa den flitigare. I många andra länder är det mycket värre men vi vill redan nu förebygga så att det inte ska bli en sådan miljö här i Sverige. Vi utbildar våra spelare och självklart är de viktigt att våra allsvenska spelarna är förebilder för sina fans och alla unga fotbollsspelare i landet.

Mohammed anser att alla regler som behövs redan finns men gällande filmningarna så kanske man ändå skulle kunna ändra på något.

Hur ser du på problemet med filmningar, blir det värre och vad ska man göra åt det?
-Jag tycker nog att om det är något uppenbart som domaren missar så ska man väl kunna göra en analys av det i efterhand för att då kunna straffa.
Egentligen tycker jag inte att problemet är speciellt stort här i Sverige. Det händer några gånger per säsong men de flesta ser vi faktiskt.

Hur gör du för att avgöra om det är en filmning?
-Jag läser av kroppsspråket. Jag kollar om det ett planerat eller plötsligt fall. Man kan dels kolla på hur spelaren tar emot sig. Är man inte beredd på tacklingen så tar man oftast emot sig som instinkt men har man planerat det så landar de ofta på näsan säger Mohammed och skrattar. Jag försöker hela tiden läsa spelets gång samtidigt som jag ligger nära och hittar rätt vinklar.

Har du någon förebild?
Jonas Ericsson får jag väl säga. Han är den som ligger längst fram av oss svenska domare just nu. Vi tränar ihop, utnyttjar varandra och delar erfarenheter med varandra.

Hur tränar man som domare?
Jag kör väldigt mycket styrka, kondition, snabbhet och förebyggande träning. Jag studerar andra domare och kollar på egna matcher. Jag studerar mycket rörelsemönster. Försäsongsträningen är extremt tuff då. Själv hänger jag på friidrottarna i staden här hemma i Köping. Om jag ska döma en match så får jag veta det ca 2-3 veckor innan, vilket gör det lite omständligt att planera livet. Jag arbetar ju som officer inom militären på 50% där jag får lägga upp min arbetstid mycket själv. När jag inte jobbar så blir det mycket träning och förberedelser inför match som gäller.

Vem skulle du vilja att vi intervjuade?
Michael Nord. Han är hockeydomare och vann utmärkelsen guldpipan (SHL:s bästa domare) tredje året i rad i år. Vi är ju från Västmanland båda två så vi har träffats och pratat lite några gånger. Det skulle vara spännande att höra vad han har för tankar och tips.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *